Evangelieboken och kyrkoåret

Skärtorsdagen

Utskriftsversion (pdf) | Påskkretsen, fastetiden

Den heliga nattvarden

Skärtorsdagen innebär en vändpunkt i påskkretsen. Bottiden som börjat på askonsdagen slutar med skärtorsdagens nattvardsgudstjänst.

Liksom brödsöndagen var en oas i raden av fastesöndagar avviker också skärtorsdagen till sin natur från stilla veckans övriga dagar. Det bibliska huvudtemat är nattvardens instiftelse. Dessutom har skärtorsdagen traditionellt varit den dag då man minns hur Jesus tvättade sina lärjungars fötter.

I den katolska världen har skärtorsdagen varit en biktdag. Helgdagens namn (skära = tvätta, rena) tyder också på detta. Latinets dies viridium (de gröna kvistarnas dag) har också att göra med skärtorsdagen som biktdag. De som hade avstängts från nattvardsgemenskapen togs åter in i församlingsgemenskapen, de blev igen gröna grenar i vinträdet Kristus. Tyskans Gründonnerstag är en översättning från latinet. Man har också sammankopplat detta ord med tyskans grünen (greinen), som betyder gråta och som i så fall skulle hänvisa till de ångerfulla botgörarnas tårar.

Engelskans Maundy Thursday syftar på fottvagningen. Denna ceremoni hör till firandet av skärtorsdagen i den ortodoxa och den katolska kyrkan, men också i vissa protestantiska samfund. Seden påminner om Jesu befallning att de kristna skall älska och tjäna varandra.

Skärtorsdagens ämne är berättelsen om nattvardens instiftelse i samband med den sista gemensamma måltiden som Jesus och hans lärjungar firade tillsammans. Bibeltexterna öppnar olika infallsvinklar mot innehållet i altarets sakrament: det nya förbundets måltid, minnet av Jesu offerdöd, syndernas förlåtelse, tacksägelsen och glädjen, väntan på den himmelska glädjefesten och den gemenskap som det brutna brödet skapar.

Som avslutning på skärtorsdagens gudstjänst kan man avlägsna de liturgiska föremålen och dukarna från altaret (se gudstjänstboken). Avklädandet av altaret inleder korsets och uppståndelsens påsk. Den omfattar en tre dagar lång festtid ( triduum sacrum, triduum paschale) som fortsätter till påskdagens kväll och sammanbinder Kristi korsdöd med uppståndelsen.[

Liturgisk färg:violett eller blå

Psalmförslag:

I

219

O Jesus, än de dina

 

218

Ett livets bröd vill Jesus Krist

 

224

Du öppnar, o evige Fader

Dps

81

När med de dina, Frälsare, du satt

 

217

Gud vare lovad

 

223

Du som tronar i det höga

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Guds bröd är det bröd
som kommer ner från himlen
och ger världen liv.

Joh. 6:33

ELLER

Människor fick äta änglars bröd.
Han sände dem föda och
de blev mätta.

Ps. 78:25

Psalm:

Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som älskar dem.
Höga och majestätiska är
hans gärningar,
hans rättfärdighet varar för alltid.
Han låter oss minnas sina under.
Nådig och barmhärtig är Herren,
han ger föda åt dem som
fruktar honom,
han minns för evigt sitt förbund.

Ps. 111:2-5

Antifonen upprepas

Psalmstrof

Herren befriade sitt folk,
slöt för evigt sitt förbund.
För alltid ljuder hans lov.

Ps. 111:9-10


Första årgången

Första läsningen

Jes. 25:6-10

Herren Sebaot skall på detta berg
hålla gästabud för alla folk,
ett gästabud med feta rätter och starkt vin,
med feta, mustiga rätter och starkt,
klarat vin.
På detta berg skall han utplåna
den slöja som höljer alla folk,
det dok som skyler alla folkslag.
Han skall utplåna döden för alltid.
Herren Gud skall torka tårarna
från alla kinder
och göra slut på sitt folks förnedring
överallt på jorden.
Herren har talat.
Den dagen skall man säga:
Se, detta är vår Gud,
den räddare vi hoppades på.
Detta är Herren som vi hoppades på,
låt oss jubla av glädje,
han kom till vår räddning.
Herren håller sin hand över detta berg.

Andra läsningen

Apg. 2:42-47

Församlingen deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Evangelium

Luk. 22:14-22

När stunden var inne lade Jesus sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd.”

Andra årgången

Första läsningen

2 Mos. 24:4-11

Mose skrev ner allt vad Herren hade sagt. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. Därefter gav han några unga israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar och hälften stänkte han på altaret. Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ”Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade: ”Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar.”
Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir; det liknade själva himlen i klarhet. Han lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De skådade Gud, och de åt och drack.

Andra läsningen

1 Kor. 11:23-29

Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.

Evangelium

Joh. 13:1-15

Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!”Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.”

Tredje årgången

Första läsningen

2 Mos. 12:1-8, 11-14

Herren sade till Mose och Aron i Egypten: ”Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter.
Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.
Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.”

Andra läsningen

1 Kor. 10:16-17

Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

Evangelium

Matt. 26:17-30

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?” Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.”
När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.

Dagens bön

1.

Herre Jesus Kristus,
i nattvarden är du närvarande
som vår lidande Frälsare.
Du kallar oss att förkunna din död
till dess du kommer åter i härlighet.
Låt oss finna livet i nattvardens
hemlighet.
Låt din frälsning gripa in i våra liv,
i vår gemenskap med dig
och med våra medkristna.
Dig vare ära i evighet.

2.

Herre Jesus Kristus,
du är det sanna påsklammet,
som lät dig offras för vår skull.
Vid den sista måltiden med lärjungarna
instiftade du den heliga nattvarden.
I det nya förbundets bröd och vin
får vi ta emot din kropp och ditt blod.
Du tvättade lärjungarnas fötter
och visade hur vi skall älska varandra.
Låt din heliga Ande beröra oss
så att vi minns din kärlek
och lever enligt ditt föredöme.
Dig vare ära i evighet.

3.

Herre Jesus Kristus.
Dig vare lov och pris
för att du älskade oss så högt
att du lät din kropp brytas
och ditt blod utgjutas.
Du har gjort oss rena inför Gud,
och därför kommer vi till ditt bord
med frimodighet och glädje.
Låt din kärlek förbli i oss
så att vi tjänar varandra
så som du tjänar oss.
Hör oss du som med Fadern
och den heliga Anden
lever och härskar
från evighet till evighet.

4.

Käre Herre,
när din egen stund hade kommit
böjde du knä inför dina lärjungar
och tvådde deras fötter.
När du själv var på väg att bli offrad
instiftade du nattvarden
och skänkte oss för alltid ditt liv,
din död och din uppståndelse.
Vi är inte värda din omsorg,
och din stora gåva fyller oss med bävan.
Herre, gör oss beredda att ta emot dig
med glädje och tacksamhet.

Övrigt material

Apokryferna från A till Ö
Psalmboken
Gudstjänstliv och musik i Borgå stift

Dagens bibelord

evl.fi/dagensord
Anvisningar

Beställ dagens bibelord som RSS-flöde eller använd på din webbtjänst.

Den av kyrkomötet godkända handboken har tre delar: Gudstjänstboken (2000), Evangelieboken (1999) och Handbok för kyrkliga förrättningar 1-3 (2003).

Information om kyrkohandboken