Skärtorsdagen

Påskkretsen, fastetiden

Malmin kirkon alttari

Liturgisk färg: violett eller blå

Två altarljus

Den heliga nattvarden

Skärtorsdagen innebär en vändpunkt i påskkretsen. Bottiden som börjat på askonsdagen slutar med skärtorsdagens nattvardsgudstjänst.

Liksom brödsöndagen var en oas i raden av fastesöndagar avviker också skärtorsdagen till sin natur från stilla veckans övriga dagar. Det bibliska huvudtemat är nattvardens instiftelse. Dessutom har skärtorsdagen traditionellt varit den dag då man minns hur Jesus tvättade sina lärjungars fötter.

I den katolska världen har skärtorsdagen varit en biktdag. Helgdagens namn (skära = tvätta, rena) tyder också på detta. Latinets dies viridium (de gröna kvistarnas dag) har också att göra med skärtorsdagen som biktdag. De som hade avstängts från nattvardsgemenskapen togs åter in i församlingsgemenskapen, de blev igen gröna grenar i vinträdet Kristus. Tyskans Gründonnerstag är en översättning från latinet. Man har också sammankopplat detta ord med tyskans grünen (greinen), som betyder gråta och som i så fall skulle hänvisa till de ångerfulla botgörarnas tårar.

Engelskans Maundy Thursday syftar på fottvagningen. Denna ceremoni hör till firandet av skärtorsdagen i den ortodoxa och den katolska kyrkan, men också i vissa protestantiska samfund. Seden påminner om Jesu befallning att de kristna skall älska och tjäna varandra.

Skärtorsdagens ämne är berättelsen om nattvardens instiftelse i samband med den sista gemensamma måltiden som Jesus och hans lärjungar firade tillsammans. Bibeltexterna öppnar olika infallsvinklar mot innehållet i altarets sakrament: det nya förbundets måltid, minnet av Jesu offerdöd, syndernas förlåtelse, tacksägelsen och glädjen, väntan på den himmelska glädjefesten och den gemenskap som det brutna brödet skapar.

Som avslutning på skärtorsdagens gudstjänst kan man avlägsna de liturgiska föremålen och dukarna från altaret (se gudstjänstboken). Avklädandet av altaret inleder korsets och uppståndelsens påsk. Den omfattar en tre dagar lång festtid (triduum sacrum, triduum paschale) som fortsätter till påskdagens kväll och sammanbinder Kristi korsdöd med uppståndelsen.

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Guds bröd är det bröd
som kommer ner från himlen
och ger världen liv.

Joh. 6:33

ELLER

Människor fick äta änglars bröd.
Han sände dem föda och de blev mätta.

Ps. 78:25

Psalm:

Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som älskar dem.
Höga och majestätiska är hans gärningar,
hans rättfärdighet varar för alltid.
Han låter oss minnas sina under.
Nådig och barmhärtig är Herren,
han ger föda åt dem som fruktar honom,
han minns för evigt sitt förbund.

Ps. 111:2-5

Antifonen upprepas

Psalmstrof

Herren befriade sitt folk,
slöt för evigt sitt förbund.
För alltid ljuder hans lov.

Ps. 111:9-10

Jes. 25:6-10

Herren Sebaot skall på detta berg
hålla gästabud för alla folk,
ett gästabud med feta rätter och starkt vin,
med feta, mustiga rätter och starkt,
klarat vin.
På detta berg skall han utplåna
den slöja som höljer alla folk,
det dok som skyler alla folkslag.
Han skall utplåna döden för alltid.
Herren Gud skall torka tårarna
från alla kinder
och göra slut på sitt folks förnedring
överallt på jorden.
Herren har talat.
Den dagen skall man säga:
Se, detta är vår Gud,
den räddare vi hoppades på.
Detta är Herren som vi hoppades på,
låt oss jubla av glädje,
han kom till vår räddning.
Herren håller sin hand över detta berg.

Apg. 2:42-47

Församlingen deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Luk. 22:14-22

När stunden var inne lade Jesus sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd.”

Dagens bön

1

Herre Jesus Kristus,
i nattvarden är du närvarande
som vår lidande Frälsare.
Du kallar oss att förkunna din död
till dess du kommer åter i härlighet.
Låt oss finna livet i nattvardens hemlighet.
Låt din frälsning gripa in i våra liv,
i vår gemenskap med dig
och med våra medkristna.
Dig vare ära i evighet.

2

Herre Jesus Kristus,
du är det sanna påsklammet,
som lät dig offras för vår skull.
Vid den sista måltiden med lärjungarna
instiftade du den heliga nattvarden.
I det nya förbundets bröd och vin
får vi ta emot din kropp och ditt blod.
Du tvättade lärjungarnas fötter
och visade hur vi skall älska varandra.
Låt din heliga Ande beröra oss
så att vi minns din kärlek
och lever enligt ditt föredöme.
Dig vare ära i evighet.

3

Herre Jesus Kristus.
Dig vare lov och pris
för att du älskade oss så högt
att du lät din kropp brytas
och ditt blod utgjutas.
Du har gjort oss rena inför Gud,
och därför kommer vi till ditt bord
med frimodighet och glädje.
Låt din kärlek förbli i oss
så att vi tjänar varandra
så som du tjänar oss.
Hör oss du som med Fadern
och den heliga Anden
lever och härskar
från evighet till evighet.

4

Käre Herre,
när din egen stund hade kommit
böjde du knä inför dina lärjungar
och tvådde deras fötter.
När du själv var på väg att bli offrad
instiftade du nattvarden
och skänkte oss för alltid ditt liv,
din död och din uppståndelse.
Vi är inte värda din omsorg,
och din stora gåva fyller oss med bävan.
Herre, gör oss beredda att ta emot dig
med glädje och tacksamhet.