Evangelieboken och kyrkoåret

Tillbaka

Julkretsen

Firandet av kyrkoårets stora helger är indelat i tre skenet: föberedelsetiden, firningstiden och efterfirningstiden. Adventstiden är julens föberedelsetid. Julens firningstid räcker från julaftonen till trettondagen. Efterfirningstiden består av söndagarna efter trettondagen.

Adventstiden

Det nya kyrkoåret börjar med första söndagen i advent. Detta bruk stabiliseras i den västliga kristenheten mot slutet av medeltiden. Också i Finlands medeltida mässbok Missale Aboensa (1488) inleds gudtjänstmaterialet med den första söndagen i advent, trots att kalenders datering löper från och med det nya årets ingång.

Adventstiden (av den latinska benämningen Adventus Domini som betyder "Herrens ankomst") markeras av fyra adventssödager. Jesu födelse föregicks av en lång väntetid under vilken profeterna gav Guds folk löften om Frälsarens ankomst. Under julhögtidens väntetid tar Guds församling på nytt del av dessa löften och bereder sig för att höra budskapet om deras uppfyllelse.

Den s.k. lilla fastan har traditionellt inletts på den måndag som infaller strax efter första söndagen i advent. Den kallas lilla fastan till åtskillnad från den stora fastan före påsken.

Adventstiden talar om Kristi ankomst i fyra olika bemärkelser: 1) Gud kom som människa i barnet Jesus (Kristi första ankomst); 2) Jesus kom till sitt folk och uppfyllde löfterna; 3) Kristus kommer till sin kyrka och varje människans hjärta genom ordet och de heliga sakramenten; 4) Kristus skall komma som Härre över allting vid tidens slut (Kristi andra ankomst).

Dessa aspekter på ankomsten träder också fram i den latinska namn på adventssöndagarna som t.ex. biskopen i Åbo, Ericus Erici, använde i sin postilla år 1621.

Liksom i de flesta kyrkors evangelieböcker är den fjärde söndagen i advent tillägnad Maria som väntade sitt barn.

Den av kyrkomötet godkända handboken har tre delar: Gudstjänstboken (2000), Evangelieboken (1999) och Handbok för kyrkliga förrättningar 1-3 (2003).

Information om kyrkohandboken