Evangelieboken och kyrkoåret

Tillbaka

Pingstkretsen

Söndagarna under kyrkoårets senare hälft får sina namn utgående från pingsten, som är kyrkoårets sista större högtid. Därmed betonas att Kristi uppståndelse är den kristna trons centrum och att på sken är kyrkoårets centrala fest. Samtidigt är detta ett uttryck för att tiden från den första pingsten fram till den yttersta domen är den heliga Andens tid.

Centrala ämnen för söndagarna efter pingst är Jesu undervisning, Det kristna livet under den heliga Andens ledning samt kyrkans vittnesbörd om sin tro. Detta kommer också till uttryck i att den liturgiska färgen på några undantag när är den gröna, det växande livets och hoppets färg.

Pingsttiden

Tidpunkten för pingstfirandet bestäms utgående från Apostlagärningarnas berättelser om Kristi himmelsfärd och om den heliga Andens utgjutande (Apg. 1–2). I de flesta språk har man använt härledningar ur grekiskans pentekoste (den femtionde) när man har gett namn åt denna helg. Judarna firade nämligen sin pingst femtio dagar efter påsk.

Den judiska pingsten var ursprungligen en skördefest, som på Jesu tid firades till minne av förbundet på Sinai. Från och med 100-talet e. Kr. sammankopplades denna fest särskilt med minnet av lagens utgivande. Den kristna pingstens budskap kom att handla om utgjutandet av den heliga Anden, om Andens gärningar och om den kristna kyrkans uppkomst. På pingstdagen förrättades de allra första kristna dopen. I den tidiga kyrkan var pingsten den andra stora dophögtiden näst efter påsken.

Utmärkande för tiden efter Kristi himmelsfärdsdag är väntan på den heliga Anden. Denna väntan kulminerar i pingstaftonen. Då är det lämpligt att hålla en kvällsandakt (vesper) som en sista förberedelse för pingstfesten.

Pingstens bibeltexter talar om den heliga Anden som löfte och gåva. Anden har blivit sänd till oss som försvarare, hjälpare och tröstare. Genom Anden är Kristus ständigt närvarande i sin kyrka. Anden förenar alla kristna i Kristi kyrka. De äger en Herre och en tro. På detta sätt innebär pingstens budskap en motpol till den förbistring som beskrivs i berättelsen om Babels torn.

Den av kyrkomötet godkända handboken har tre delar: Gudstjänstboken (2000), Evangelieboken (1999) och Handbok för kyrkliga förrättningar 1-3 (2003).

Information om kyrkohandboken