Evangelieboken och kyrkoåret

Tillbaka

Julkretsen

Firandet av kyrkoårets stora helger är indelat i tre skenet: föberedelsetiden, firningstiden och efterfirningstiden. Adventstiden är julens föberedelsetid. Julens firningstid räcker från julaftonen till trettondagen. Efterfirningstiden består av söndagarna efter trettondagen.

Trettondagstiden

Trettondagen är en av kristenhetens äldsta högtider, äldre än den nuvarande julhögtiden. Flera olika motiv ansluter sig till denna fest. Den har ursprungligen varit Kristi födelsefest, varför den ännu ibland kallas ”den gamla julen”. Från kyrkans äldsta tid härrör sig också traditionen att fira trettondagen som Kristi dopfest. Så gör man fortfarande i den östliga kristenheten. Ett tredje gammalt motiv är bröllopet i Kana. Trettondagens traditionella namn är Dies epiphaniae Domini (Herrens uppenbarelses dag). Det används ännu i olika versioner i nästan alla kyrkor och syftar på alla ovannämnda motiv.

Under medeltiden blev festens firningsämne i den västliga kristen­heten berättelsen om Österns vise som kommer för att hylla Jesusbarnet. Trettondagens gamla firningsämnen har placerats på de två följande sön­dagarna efter trettondag.

Julen har en underordnad ställning i relation till påsken, som är kyrkoårets centrum. Detta kommer till synes däri att trettondagstidens längd är beroende av tidpunkten för påsken.

Den av kyrkomötet godkända handboken har tre delar: Gudstjänstboken (2000), Evangelieboken (1999) och Handbok för kyrkliga förrättningar 1-3 (2003).

Information om kyrkohandboken