Evl.fi – Vår kyrka |Sacrista – vi som tjänar kyrkan |Our Church in English

Sidan 4 Föregående sida Följande sida

Karl-Johan Hansson:

Finlandssvensk psalmhistoria

1886 års psalmbok

En stor del av psalmerna i 1886 års psalmbok går tillbaka på traditionen från 1600-talet, men den hade också kompletterats med material från den rikssvenska psalmboken 1819. Under förarbetet hade många nya finlandssvenska psalmer skapats, främst av Runeberg, Stenbäck och Topelius. Men också flera andra diktare hade bidragit: Bengt Olof Lille, Carl Henrik Alopaeus, Wilhelm Gabriel Lagus, Karl Robert Malmström, Jacob Henrik Roos. Centrala gestalert i koralarbetet var Rickard Faltin, Rudolf Lagi och J.A.G. Hymander.

Psalmboken innehåller 500 psalmer disponerade i fem huvudavdelningar. Här finns, förutom ämnen som bot, bättring och Guds beskydd, även psalmer mot svordom, högfärd och girighet. Den fjärde mycket detaljerade avdelningen med psalmer ”för särskilda personer, tider och tillfällen” återspeglar tydligt 1800-talets finländska ståndssamhälle. Olika yrkesgrupper som domare, lärare, jordbrukare och sjömän hade egna psalmer, liksom resande och sådana som håller till vid hälsobrunnar och på badorter.

1886 års psalmbok ”för de evangelisk-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland” är den första svenska psalmboken i Finland. Den är ett resultat av många personers arbete, framför allt Runeberg. Allmänt kan den betecknas som en konservativ produkt, vilket motsvarade fromhetslivet vid 1800-talets slut. Den hade bevarat mycket av den gamla psalmbokens innehåll. Den kan också beskrivas som folklig, bl.a. tack vare Runebergs sinne för det konkreta och Topelius strävan till enkelhet. Dogmatiskt var den brokig.

Psalmboken fick ett positivt mottagande, men den blev inte samma folkbok som sin föregångare från 1695. Den kom snarare att bli en bok för kyrkorummet. Den hade inte heller gett tillräckligt utrymme för väckelserörelsernas sånger. Psalmbokens titel, som hänvisade till storfurstendömet, väckte motstånd, isynnerhet efter 1917. Topelius menade i en slutbedömning att psalmboken skulle föråldras efter 50 år. Han kom att få rätt.

Hösten 1918 hölls de första svenska kyrkodagarna i Helsingfors. I vittsyftande planer diskuterades tanken på ett svenskt stift, en centralkommitté för det svenska kyrkliga arbetet, en svensk teologisk fakultet, ett svenskt kyrkligt tidningsorgan. Bakgrunden var att den bildade klassen hade fjärmats från kyrkan. Som orsak angavs det ”inkorrekta språk” som brukades i kyrkliga kretsar. Detta väckte i sin tur tanken på ett tillägg till 1886 års psalmbok.

Ett första resultat blev ett inofficiellt psalmboksförslag 1922 med 173 psalmer. År 1923 tillsatte kyrkomötet en tremannakommitté bestående av Emil Bernhard Holmsten, Alfons Takolander och Jakob Tegengren med uppdrag att utarbeta ett tillägg till psalmboken. Fyra år senare (1927) publicerades ett förslag med 203 psalmer jämte melodier. Följande år (1928) kunde kyrkomötet godkänna ett tillägg till psalmboken.

 

Artikeln är en bearbetad version av ”Finlandssvensk psalmhistoria” som ingår i boken Ett stycke finlandssvensk litteraturhistoria. Red. Brita Högnäs-Sahlgren och Karl Sahlgren. Sahlgrens förlag 2001.

Adressen till den här sidan är evl.fi/psalmbokenKakor (cookies) Respons Bookmark and Share

Psalmboken är den Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland svenska psalmbok från 1986 i en nyare upplaga - Melodipsalmboken. I webbversionen hittar du dessutom en del kringtexter om psalmerna. Psalmerna får skrivas ut för privat bruk eller i forskningssyfte. För kommersiell användning av psalmmaterialet behövs tillstånd av upphovsrättsinnehavaren. Psalmboken i webbformat har utvecklats av Kyrkans central för det svenska arbetet.

  Sök på evl.fi